Grossern är en stor hund med mycket vilja, men den är också en kelgris av stora mått. Rastypiskt är att den tycker om barn och har lätt att samsas med andra djur. Det får ej glömmas bort att grossern har en stor portion vakt i sig men den är mycket social mot människor.

Grossern är flexibel i sitt sätt att vara och fungerar i många avseenden som en strömbrytare, dvs vaktar när något inträffar men slår om och blir en stor och mysig kelgris när den konstaterat att inget hot finns.

Grossern är mångsidig och kan användas i visst bruksarbete, i lydnad, till drag och har visat sig fungera utmärkt som bevaknings- och räddningshund.

Uppfödningen av rasen i Sverige går sakta men säkert framåt. Målet är och bör vara, att bevara rasen såväl exteriört som mentalt samt att föda upp friska hundar. Ett mätinstrument på detta är röntgen. På grosser röntgas höft-, armbågs- och bogleder. Alla djur som används i avel är fria på samtliga leder. Detta gäller i Sverige, andra länder kan ha andra regler men svenskregistrerade hundar lyder under detta.

Arbetet med aveln är inte lätt p.g.a en numerärt  liten ras och få aktiva uppfödare. Fördelen med detta är mycket god vetskap om hundarna och utvecklingen i rasen.